En trebarnsmammas vardag

Läser ett insändarmail till Katerina Janouch ang. debatten kring 5 veckors semester för förskolebarn. Citerar den del i insändarens mail;

“ Att dessutom skaffa barnvakt (ja jag säger det eftersom det verkar vara så många som inte har “någon” de kan anlita…)jag tror mer att de inte kan släppa kontrollen till någon annan. Jag tror mig också veta att det är oerhört givande för barn att vara med en annan vuxen ibland och få full uppmärksamhet och kanske lära sig något de aldrig skulle lära sig i sin egen familj.
Förståss måste det vara  någon de känner (eller lär känna) men man kan faktiskt ordna det på tusen andra sätt om nu inte mor och farföräldrar finns i närheten.”

Och jag kan bara svara, ja jag är rädd för att släppa kontrollen, och jag är egoistisk som inte vill lämna bort barnen, men mest av allt vill jag inte ligga andra till last. Jag och min bästa kompis diskuterade detta i måndags, just att jag inte ber om hjälp. Jag är livrädd för att få ett nej, jag är rädd för att belasta andra och ofta (iom makens sjukdom och nu min ryggskada) känner jag att jag inte kan och orkar gengälda en tjänst. Jag är helt enkelt superdålig på att be om hjälp.

Men å andra sidan njuter jag av mina barn, njuter av varenda sekund. Känner inte att jag uppoffrar mig för barnens skull och försöker alltid jobba så lite som möjligt och spendera så mycket tid som möjligt med dem. När maken och jag båda jobbar heltid flexar vi, så den ena lämnar sent och den andra hämtar tidigt och våra barn har då varit 75% på dagis trots att vi är två 100%-arbetande föräldrar. Så ta inte för givet att bara för att man inte har massor av barnvakter att man har barnen på dagis så mycket det bara går, för så är inte fallet.

Det är nu, bara nu som barnen är små. Snart är de vuxna och har andra saker i sitt liv som är viktigare än sina föräldrar. Det är så få år när vi är bundna och måste sätta vårt eget liv vid sidan av. Just nu är barnen mitt liv, och jag är stolt över det! Och jag vill vara med mina barn så mycket det bara går!!!!!

Och, ja, jag kan lämna bort mina barn…när jag vill Min bästa vän är som en extramamma till mina barn. De har väldigt nära kontakt till både mormor och farfar. Det är bara att vi inte har barnvaktshjälp i vardagen, vi har dessdå större nätverk under semestrarna när bland annat mormor bor med oss 4-5 veckor, min bästa kompis bor granne osv.