En trebarnsmammas vardag

När maken och jag skulle köpa vår egna första gemensamma bil var vi inställda på att köpa en volvo v70, en ny. Vi åkte till bilfirman och klämde och kände, i tittade i kataloger osv men ingen försäljare kom fram. Vi satt i bilen, vi provade inställningarna…fortfarande kom ingen säljare fram. Vi gick och ställde oss utanför en säljares kontor…men säljaren verkade enbart se igenom oss. Under tiden fick flera andra människor i bilhallen hjälp och maken och jag undrade varför vi inte var intressanta kunder? Var det fläckarna maken hade på t-shirten, var det min noppiga fleecetröja eller vad var det? Där och då, genom att uppenbarligen vara totalt ointressanta i en bilförsäljares ögon , bestämde maken och jag oss för att volvo nog inte är något för oss. En vecka senare hämtade vi ut vår sprojlans nya ford focus från fordhallen och vi har aldrig ångrat oss!

När vi sedan var tvungna att byta bil eftersom familjen växte ur vår ford så kom valet att falla på en seat, den hade allt vi kunde önska sig. Stor, rymlig, 7-sitsig, fyrhjulsdriven (ja, vi bor så att fyrhjulsdriften är motiverd) och hör och häpna…den drar mindre soppa än en normal volvo v70. Hur kan en 7-sitsig mpv med största motorn (214 hk v6) och 4wd dra mindre än en vanlig volvokombi?

Jag förstår att många gillar volvo…och jag respekterar detta, absolut! Men volvo är inget för mig…och tyvärr är vi nog fler som tycker det med tanke på att ford nu vill sälja volvo eftersom volvo går med förlust. Läs mer om volvo och ford här och här.