Nu äntligen har det kommit svar i “Gömda”-frågan från Liza Marklund…och ett bra sådant tycker jag!
Väljer att citera en del
“…Rent skrivtekniskt innehåller båda böckerna ”Gömda” och ”Asyl” ett enda berättarperspektiv i första person. Berättarrösten är fullkomligt anonymiserad, men hennes upplevelser grundar sig på hennes erfarenheter och ingen annans. Den är alltså inte en blandning av olika fall, utan tillhör en och samma person.
Piratförlaget har alltid sålt in boken till bokhandeln såsom ett skönlitterärt verk, aldrig som en biografi eller en reportagebok. Branschen har också alltid behandlat båda böckerna som dokumentärromaner och alltid redovisat försäljningssiffrorna på listan över skönlitterära böcker, aldrig på fackbokslistan.
På ”Gömdas” omslag står det dock att boken är ”en sann historia”. Mer korrekt hade varit att skriva ”bygger på en sann historia”...
…I förord, intervjuer, seminarier och föreläsningar har jag emellertid alltid gjort det helt klart att uppgifter kring huvudpersonernas bakgrunder är förändrade med syftet att skydda deras identiteter. Detta har jag lovat kvinnan jag kallar för Maria Eriksson, vilket innebär att Tryckfrihetsordningens tredje kapitel, Om rätt till anonymitet, gäller.
Jag skulle alltså riskera att göra mig skyldig till ett grundlagsbrott om jag berättade vilka detaljer jag har förändrat i böckerna i syfte att bevara mina uppgiftslämnares identiteter...”
Källa; Newsmill
Läs mer här, här och här. Och om du är nyfiken missa inte följande seminarie.
2 kommentarer än så länge
1 thebe 12 Jan 2009, 18:01:35
Det är ett “bra” svar för Marklund, ett smart svar, om hon lyckas hålla kvar debatten kring detaljfrågorna så kan hon och Antonsson hålla på och kasta “sanningar” på varann tills någon tröttnar, och därmed undvika den betydligt viktigare frågan kring den politiska agendan med böckerna. Hur stor inverkan har den haft vid lagstiftning? Den halvsanna historien …
2 Peter Ingestad 12 Jan 2009, 22:01:01
Om nu Marklunds ambitioner varit skönlitterära, varför all denna djupdykning i hemligt material, med läsning av “1000-tals sidor” och närvaro på stängda rättegångar; till yttermera visso kan sedan Marklund inte redovisa detta material just för att det är hemligt; och om nu Marklund varit så extremt noggrann och seriös, hur bär hon sig då åt för att göra de grova misstag hon faktiskt gjort. Marklund begär nu att vi skall tro hennes kort utan att syna dem. Det är Bluffstopp.
Lämna en kommentar